Man bör ta barnets viktutveckling på allvar när ISO-BMI-kurvan stiger ihållande uppåt över tid, inte utifrån ett enstaka mättillfälle. Inom barnhälsovården (BVC) och elevhälsan följs barns längd och vikt regelbundet upp i ISO-BMI-kurvor, där gränsen för övervikt går vid isoBMI 25 och för obesitas vid isoBMI 30.
Vad är skillnaden mellan ISO-BMI och vanligt BMI?
BMI räknas ut som vikten i kilogram delat med längden i meter i kvadrat, men hos barn används i stället ISO-BMI eftersom kroppssammansättningen förändras kontinuerligt med ålder och kön under uppväxten. Samma BMI-värde kan därför betyda olika saker för ett sexårigt och ett fjortonårigt barn, vilket är anledningen till att BVC använder ålders- och könsanpassade gränsvärden i stället för ett fast BMI-tal.
Vilken roll spelar generna vid obesitas hos barn?
Övervikt hos barn handlar inte om bristande viljestyrka eller dåligt föräldraskap. Enligt Rikshandboken i barnhälsovård svarar genetiska faktorer för mellan 30 och 50 procent av utvecklingen av obesitas, vilket betyder att vissa barn har en biologisk sårbarhet för att lägga på sig extra vikt även vid en i övrigt vanlig livsstil.
Vad rekommenderar 1177 att familjen gör?
1177 rekommenderar att fokus flyttas från barnets vikt och utseende till familjens gemensamma vanor: fler grönsaker och fullkornsprodukter, mindre socker, minst en timmes daglig fysisk aktivitet och realistiska delmål. Barn ska inte sättas på egna dieter eller granskas vid matbordet, utan förändringarna görs tillsammans med hela familjen.
Frågar BVC om ärftlighet vid barnets första besök?
Enligt Rikshandboken i barnhälsovård rekommenderas att föräldrarnas längd och vikt dokumenteras redan vid barnets första inskrivning, och att man samtidigt frågar om ärftlighet för obesitas i familjen. Man tittar även gärna över BMI-utvecklingen hos barnets syskon för att se om det finns en genetisk benägenhet – detta för att tidigt identifiera risk, inte för att peka ut någon.
Var får man hjälp om oron kvarstår?
Om viktkurvan fortsätter uppåt trots förändrade vanor hemma är nästa steg att kontakta barnavårdscentralen (BVC), elevhälsan eller vårdcentralen. Där kan man räkna ut barnets isoBMI, bedöma om vidare utredning behövs och vid behov remittera vidare till specialiserad barnmedicin. Man kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning.
Att ta sitt barns viktutmaningar på allvar handlar inte om att drabbas av panik, utan om att ge barnet rätt biologiska och känslomässiga skyddsnät. Genom att bemöta diagnosen med kunskap om genetik vid obesitas, söka professionellt stöd och bygga en trygg grund i hemmet visar du att du står på barnets sida – hela vägen mot en stark och hållbar hälsa.
